Mokpo - tre dagar räcker

För att se fler delar av Korea valde vi staden Mokpo som i vår guidebok beskrevs som "överraskande hip, vibrerande och ungdomlig".

Vi åkte från Pusan till Mokpo

När vi kom fram hällregnade det och för att vara en vibrerande ungdomsstad var det överraskande tyst och folktomt. Det enda som rörde sig var gatubelysningen, men i övrigt var Mokpo mer av en spökstad.

I nästan två timmars tid skannade vi, i regn och mörker, gatorna runt tågstationen i hopp om att hitta någonstans att bo innan vi hamnade på ett skabbigt gammalt hotell i några rätt skumma kvarter. Det är svårt att avgöra om det äckligaste var att det luktade inpyrd rök i hela rummet, om det var de gula fläckarna på väggarna, cigaretthålen på täcket, tapeterna med blomsterkransar från 80-talet eller skräpet som gästerna innan lämnat kvar. Jag vaknade flera gånger under natten, övertygad om att jag skulle dö smutsdöden om jag stannade kvar en sekund till. Klockan nio på morgonen (vilket är sjukt tidigt för vår del numera) packade vi ihop våra grejer och drog dem över halva stan där vi till slut kunde checka in på ett ställe med neonskylt, ren fasad och ett klistermärke på ytterdörren där det stod 18-årsgräns.

Vi har läst en hel del om Koreas love motels som verkligen finns överallt i alla städer. Med stor sannolikhet används de här ställena till prostitution och annat äckligt. Dock fungerar de också (och förhoppningsvis främst) som tillfälliga rum och sängar för koreas ungdomar som inte flyttar hemifrån förrän de har gift sig. Och medan de dejtar den de slutligen ska gifta sig med behöver de någonstans att hänga och "lära känna varandra". Love motels kan också vara ett bra alternativ för turister som inte vill betala fullt pris för ett vanligt hotell. I regel är de här ställena rätt rena, fräscha och de tillhandahåller allt som behövs för en eller några timmars umgänge med sin date - datorer, storbildstv, morgonrockar, kondomer, hårgele, lite läsk, tofflor och lampor i olika färger. De riktigt bra ställena har även spelkonsoller och jacuzzis. Vårt ställe körde mer en standardstil men var rent och fräscht och hade ett gigantiskt badrum. Dock lämnade ljudisoleringen till de närliggande rummen något att önska.

Det regnade i ytterligare en dag och vi gjorde en utflykt till en stadsdel utanför Mokpo dit tydligen all civilisation flyttat, vilket förklarade den trötta stämningen runt tågstationen. Dock vet jag inte om det var så överraskande ungdomligt, vibrerande och hippt. Eller jo, om en med det menar sliskiga nattklubbar och barer - men ungdomen är väl mer än så (eller har jag blivit gammal)? Dag tre åkte vi till grönt-te-plantagerna i Boseong och fick sol - vackert (jag har antagligen blivit gammal)! Men sen kände vi att det räckte gott och väl med Mokpo. När vi sett ljusshowerna och gatubelysningarna två gånger fanns det inte mycket mer att göra. Vi satte oss därför på ett tåg norrut med sikte på strandliv eftersom väderprognosen är god de kommande dagarna.

Passar på att testa gräddbaguetten med konserverad frukt! Dock visade det sig att det vita inte var grädde utan nån
slags sliskig maränggegga. Precis som på budapestbakelsen i Sverige innehöll den för lite konserverad frukt.

Kafe i Mokpo med både inne- och uteservering.

Jesper och jag delar på ett litet bås med kuddar och golvvärme, korean style. Lätt att slumra till då.

Mokpo marknadsför sig som Ljusstaden. Här med Mokpos Dansande Sjöfontän. 

Ändå lite lamt nu när vi sett världens största i Pusan

Ljusstaden Mokpo

Mera ljus i Mokpo

Smakfullt! I Mokpo.

Påbörjar utflykten till grönt-te-plantagen med grönt-te-glass. Det erbjöds även grönt-te-smoothie,
grönt-te-latte, grönt-te-bibimbap och grönt te.

Grönt är skönt! Teplantagen Daehan Dawon utanför Boseong

En pojkvän tar kort på sin poserande flickvän vid teplantagen. I bakgrunden två koreaner.

Uppe på en av teodlingens toppar, svettigt. Jesper har tagit på sig matchande t-shirt!

Jesper i grönt-te-sluttningen

Korea är inte bara skyskrapor och modern teknik. Här Boseong (staden vid plantagen) som i alla fall är
lite mysigt, till skillnad från våra kvarter i Mokpo.

Nästan som i Filippinerna!

Modern kyrka med neonkors, Boseong.

Försommarkväll! Innan bussen tillbaka till Mokpo.

Hej då Boseong och Mokpo

Pusan - Likes it BIG

Efter en vecka i Pusan försökte vi att åka härifrån idag. Tyvärr vaknade jag inte förrän kl 14 så vi bestämde oss för att stanna en dag till. Pusan är en stor stad som är utsmetad omkring flera bergiga partier vilket gör att det tar en evighet att ta sig från en plats till en annan. Stan är känd för fisk och stränder och "världens största" av olika saker. Shinsegae i Pusan är t ex världens största varuhus - dit vi åkte. I Pusan finns också världens största vattenfontän - dit vi åkte, och Cinema Center i Pusan har världens största tak - dit vi åkte. För att toppa det har vi under vår vecka här bott på Haeundae Beach som är den mest kända stranden i hela Korea. Wow. Det har till och med gjorts en katastroffilm om stranden, Tidvågen från 2009 som fått 5,6 i rating på IMDB.

Förutom det har vi varit på Pusan International Short Film Festival, besökt Aquarium (enbart för att vi fick gratisbiljetter, jag har fortfarande dåligt samvete) och hunnit lappa ihop brännan. Även om det här i Korea är finare att vara blek, och lite smutsigt att vara solbränd. Vi har också ägnat ett antal timmar åt att försöka hitta Taco Senorita, en mexiansk restaurang som vi läst mycket bra om och som skulle vara ett uppskattat avbräck från det koreanska käket. Ett antal ledtrådar (ett väggmålning av tre män i mexikanska hattar, en take-away-box med ordet "taco" på och en husfasad med ordet "TA  O" där C:et målats över) ledde oss fram till en återvändsgränd i dubbel bemärkelse. Dag fyra löste Jesper gåtan genom att, dessvärre, identifiera formen av den gamla restaurangfasaden på vad som numera var omgjort till en bar. Samma bar som vi ironiskt nog suttit på första kvällen och pratat om Taco Senorita på.

I Pusan finns knappt några rulltrappor vilket vi blev varse när vi fick släpa våra väskor upp och ner för stentrapporna i tunnelbanan. Men däremot ser folk mer ut som folk. Färre personer är plastikopererade här än i Seoul men det är fortfarande en grej som många gör. En kille som jobbar på Story Guesthouse, där vi bor, gav oss lite knäpp statistik som jag inte ens vill dela med mig av här men det är uppenbart att det är MYCKET vanligt i Korea.

Tar igen lite bränna på stranden i Haeundae

Vattnet var kallt som fan

Lågsäsong trots 20 grader, de enda som solade var västerlänningar.
Koreaner har heltäckande kläder på sig på stranden - och i vattnet

Jespers fötter och hans Master Yoda-adidas

Utomhusbiografen på Cinema Center i Pusan. Jesper står vid dukens nedre högra kant.
En riktigt stor duk.

Utomhusbio varje tisdag på högsäsong för 4000 personer.

Cinema Center. Här är det, världens största tak! 85 meter långt och med 42 600 led-lampor

Hundkläder - överallt i Korea.

Pusan är även känd för sin fiskmarknad Jalgachi, en riktigt obehaglig upplevelse, jag besparar er närbilder

En massa fiskebåtar utanför fiskmarknaden

Utsikt och solnedgång från Story Guesthouse

Mer utsikt från Story Guesthouse. Typiska bostadshus i storstadsmiljö i Korea.

Story Guesthouse från insidan. Jag var först lite skeptisk till det här med att bo på ungdomshostel
men när de bjöd på gratis öl blev jag himla glad och släppte den där tråkiga inställningen.

Dumplings i Haeundae

Fräscha huvudrätter  i Korea, ett riktigt bra matland, även utan kött

Utsikt från ett berg i Haeundae, till vänster "Diamantbron"

Snålar inte med neonet. Typiskt för Korea är också att det ligger restauranger, barer, PC-rum, karaoke-rum
i flera våningar i nöjesdistrikten.

Riktigt bra vintagebutik i området Kyungsung/Pukyong

Samma vintagebutik, SSOLE

Pirayor på Aquarium med pedagogiska bilder

Maneter i ett litet akvarium

Och sen det här. Riktiga hajar, inomhus. Inte okej. Och ändå tog jag kort och la upp på bloggen.

Aquariums största tank

Solnedgång i Dadaepo som ligger på andra sidan stan. Pga diverse missöden tog det oss två timmar att ta oss hem
 härifrån men stranden var fin och i närheten började snart fontänshowen i VÄRLDENS STÖRSTA vattenfontän.

Styrka, riktning och färg synkroniserat till bakgrundsmusik, bland annat "Its my life" med Bon Jovi.
Mycket imponerande. 

Närbild på världens största vattenfontän. Den högsta strålen kunde nå 55 meter upp i luften.

Exakt samma färger som jag hade på en tröja på 90-talet!

Efter showen fick publiken leka i fontänen (alltså världens största). Här lutar jag mig fram lite försiktigt.
De mer rutinerade barnen hade tagit med sig regnkläder och gummistövlar.

Daegu - spädbarn, soju och sena hemmanätter

Vi lämnade Seoul efter ganska exakt tre veckor med ett löfte om att komma tillbaka inom kort (dvs i mitten av maj). Seoul är en gigantisk stad och det finns fortfarande massor av saker kvar att göra och se men vi kände samtidigt att det vore gött att röra lite på oss. 

Vi hade blivit tipsade om staden Daegu. Med en mycket diffus resplan och förhoppning om varmare väder packade vi våra väskor, postade hem tio kilo "books, clothes and private items" (som förhoppningsvis seglar in i en svensk hamn någon gång i sommar), och begav oss av söderut. Av ekonomiska skäl valde vi "allmän" busstandard istället för "excellent". Bussen visade sig dock vara mer än excellent med svenska mått mätt och vi spenderade 3½ timma i något som nästan hade kunnat vara ett rullande vardagsrum.

Här ligger Daegu

I Daegu hade vi bokat tre nätter hemma hos en koreansk familj https://www.airbnb.com/rooms/285324 som visade sig vara riktigt trevliga personer, väldigt roliga och dessutom nyblivna småbarnsföräldrar. De hade en liten fyraveckorslimpa hemma som till råga på allt varit född fyra veckor för tidigt, dvs nästan bara en fralla. Mannen i familjen var psykolog, vilket ofta anses rätt knäppt i Korea, landet med världens högsta självmordstal, där folk betalar extra för att slippa få sina barns psykologbesök journalförda. Utöver den lilla familjen bodde också en amerikan i lägenheten som jobbade som engelskalärare på parets språkskola. 

Under tre dagar langade de ut mat, alkohol, vänner och gästfrihet som om också de vore mitt uppe i en lång skön semester. Vi drack soju för första gången, lite sent kan tyckas eftersom vi trots allt varit här i nästan en månad, men nu är det i alla fall gjort. Soju är koreansk sprit, traditionellt gjord på ris, och säljs för samma literpris som Coca Cola. Alkoholprocenten ligger runt 20 och spriten är en av världens mest sålda alkoholdrycker - trots att den i princip bara finns i Korea, vilket säger något om hur mycket koreaner gillar soju. Att hälla soju i sin öl var tydligen inget konstigt, så det gjorde vi, varvat med att heja på bebisen som skulle lära sig krypa, tolka koreanska dikter och få tips, tricks och info om Korea (kogi bägo betyder till exempel utan kött vilket hade varit användbart även tidigare på resan). Allt resulterade i sena nätter och minst lika sena morgonar.

Patty förbereder middag. Ansemf och jag på bild på datorn!

Middag med en vän till familjen som verkade vara himla snäll och gång på gång ställde frågan "men vad är kärlek egentligen?". Observera jordgubbarna! Mycket söta och mycket goda.

Träningsapparat, nästan lika kul som att gå ut och dansa kl 04:10.

När våra bokade nätter var slut hos dem flyttade vi istället över till familjens vänner som också bodde i Daegu och visade sig vara minst lika trevliga och generösa. https://www.airbnb.com/rooms/738997. 

Gabby och Andrew, vår andra värdfamilj i Daegu, här med vår första
värdfamiljs lilla dotter.

Sista kvällen åt vi middag tillsammans allihop, dessutom i sällskap med Patty och Ansemfs nya gäst som också han visade sig vara en spännande person. Daegu verkar vara en fin stad, vi missade en av huvudattraktionerna, ett tempel som heter Haein-sa men det får vi googla, istället hade vi desto mer tid att umgås med de här roliga människorna. 

Nästan samtliga inblandade samlade. Från vänster Ansemf (psykologen och småbarnspappan som vi bodde hos först), Gabby (som vi bodde hos de två sista nätterna), Patty (som vi bodde hos först, har en egen språkskola och ett nyfött barn med Ansemf) med deras dotter Yoon-Seo, jag, Jesper och Evan (amerikansk inneboende). På bilden saknas Gabbys man Andrew och Max (tar kortet, nyazeeländare som bodde hos Ansemf och Patty efter oss).

Trots soju kvällen innan, lyckades vi en av dagarna att göra en riktig friluftsutflykt till närliggande Palgongsan, ett högt berg och en stor park som också rymde en gigantisk buddhastaty. Ansemf följde med oss och visade sig vara en hejare på gå riktigt fort uppför branta berg.

Väl uppe på den näst högsta toppen. Jag spexar lite för att kompensera för att Ansemf tog sig upp till synes utan ansträngning medan jag gjorde mitt bästa för att mörka min dåliga kondition 10 meter bakom.

Svettigt men glatt

Framme vid templet Donghwasa

17 meter hög buddhastaty

Svårgungat på senare år, men Ansemf fixade såklart även det utan större möda

Övriga utflykter i Daegu innefattade museum, caféer och baseball.

Jesper i harmoni med National Geographic-utställningen
på Daegus nationalmuseum

Kogi bägo på café, viktigt med bra tyngdpunkt

Ett gäng tanter i parken (alla hade likadana ryggsäckar) utom hon till höger

Jesper sippar cappuccino på "Waiting coffee"

Daegu Art Museum

Bollar helt gjorda av kycklingkött

Köttlampa (av plast)

Koreanska barn leker i magnetdegen

Den här har jag gjort, piece of magnet cake!

Samsung Lions på baseballstadion i Daegu, Jesper keeps going.

Vi hamnade snett bakom motståndarlagets (Nexen Heroes) lilla men intensiva hejarklack, konstigt nog ledd av en lika liten och intensiv vit man med en trumma

Sista bilden från Daegu. Dry Finish är inte ett diskmedel utan en öl som
marknadsförs med texten "Refresh you spirits. Break away from the daily grind."
Bilden här ska också visa att det är fritt fram att ta med sig vad som helst in på
matcher och konserter i Korea, allt från pizzakartonger till medhavd öl i egen kylbox.