Stockholm - Sista inlägget

Det kan ibland vara svårt att avsluta saker. Som den här bloggen eller en lång resa till andra sidan jorden. Vi lämnade Sydkorea den 9 juni och tillbringade sen några lite för varma och lite för förorenade dagar i Hongkong i väntan på att åka tillbaka till Sverige. Det var inte helt utan vemod och inte helt utan sorg men ambivalensen lade sig snart så fort vi påbörjade den nästan 24 timmar långa transporten (vilket automatiskt gör att man bara vill att den ska ta slut nån gång) från Hongkong via Peking till Arlanda och slutligen fram till Askersund.

Solen sken i Sverige när vi landade och allt var grönt, luktade gott och var så sjukt sommaridylliskt att man nästan kunde tro att det var riggat för att maximera känslan av att komma HEM. Sedan dess har vi befunnit oss i ett kaos av kringflyttande, släktingar och vänner. Det har gått så fort, dels det här att se på omgivningen med nästan helt nya ögon för att snart upptäcka hur allt blivit till vardagskulisser igen. Dels detta att allt som hänt och varit för bara ett par veckor sedan, konstigt nog känns närapå lika avlägset och långt bort från mig som Korea befinner sig från Sverige.

Den här resan blev som två resor i en. Filippinerna var som en enda lång charter minus bekvämligheten men plus dykning och billigt leverne. Tiden i Sydkorea var... ja, väldigt annorlunda. Sydkorea är ett fantastiskt land. Vi har ätit svingod mat, träffat många trevliga och hjälpsamma människor och det känns som att vi levde där på ett helt annat sätt under våra sex veckor i Seoul och två veckors kringresande på olika håll i landet. Förutom det, som alla som åker dit kan uppleva där (och som jag verkligen rekommenderar!), var ju det här en helt annan resa för just oss. Det visade sig att den skulle leda oss till platser och personer vi inte trott att vi skulle komma till, eller möta.

Omständigheter och andras goda vilja gjorde att vi fick möjligheten att träffa människor som visste vem jag var, som hört talas om mig eller som rent av fött mig, tagit hand om mig, lämnat bort mig och sedan tänkt på mig varje dag i trettio års tid. Människor som varken vetat om huruvida jag levde eller att jag levde i just Sverige. Människor som oroat sig för hur det gått men som nu är oändligt tacksamma för att pappa och mamma tagit hand om mig och hjälpt mig att bli den jag är. Människor som liknar mig utseendemässigt. Människor med hemligheter och skuldkänslor och sorger som de aldrig tror ska ta slut. Människor som tittar på mig och gråter.

Vi har mött en biologisk pappa som tidigare inte brytt sig om ifall han dör, men som nu köpt en sjukförsäkring för att vi ska kunna ses en gång till. En biologisk mamma vars nuvarande familj inte får veta om att hon fött en dotter i en tidigare relation, som gråter när de är på jobbet för att sedan samla ihop sig och vara fru och mor till sina två barn som har en halvsyster de inte känner till, som har köpt en kursbok för att lära sig engelska och planerar att lära sig "dator" så vi kan skriva till varandra, som lite oskyldigt frågat sin man vad han vet om Sverige. En generös morbror, en cool 83-årig morfar, en moster med ett fotoalbum med bilder på min då 17-åriga biologiska mamma där hon ser ut precis som jag. En kusin som pluggat i England och som överraskande nog pratade bra engelska och en farbror som grät och grät när jag sa att jag har det bra i Sverige och att allt är förlåtet.

Och jag har också gråtit.

Men allt har gått över förväntan. Jag har fått höra det jag ville höra och kanske lite till. Jag har fått säga det jag ville säga och känna vad jag behövde känna. Det har inte alltid varit lätt men Jesper har hela tiden varit där och jag har fått så mycket stöd jag någonsin behövt hemifrån.

Det här blir det sista inlägget på bloggen. Jag låter den ligga uppe ett tag till innan jag tar bort den. Jag hoppas att ni uppskattat den och att vi ses snart. Puss och kram.

Seoul - tillbaka i Seoul till Buddhas födelsedag

Vi åkte tillbaka till Seoul för att hinna få en skymt av "Lotus Lantern festival" dvs Lotuslyktfestivalen som i år (och kanske varje år?) sammanfaller med Buddhas födelsedag. Förutom färgglada ljuslyktor i Insadong, hann vi också cykla/promenera runt Han-floden en gång till och kolla in ett par museum.

Glad kille i Insadong med lotuslyktor i bakgrunden

Mer lyktor, obs även i trädkronan

Det är ingen vanlig dag, nej det är Buddhas födelsedag, hurra, hurra, hurra!

Mitt i Seoul finns en lång promenad längs ett vattendrag. Här hade det byggts stora
lampor som stod på ställningar ute i vattnet.

Vädret har varit desto bättre, eller kanske snarare varmare, sedan sist vi lånade cyklar och hängde i parker så vi testade att göra det igen, den här gången 25 grader +.

Utsikt från en bro till en annan

Cykelutflykt

Koreaner som campar. Det är ingen festival, det är helg! Då åker hela familjen ut i parken med sitt tält och har det gött.

Smälter in

Har lösmustasch i en stor fontän i Yeoido-parken

Två flytande glasbyggnader. Oklart vad som fanns där eftersom det krävdes en båt för att kika in

"Den aktuella luftkvaliteten är ohälsosam för känsliga grupper"

Seoul Museum of Art

Underliga utdragna skulpturer utanför

Obehagligt lik "The man form Another Place", dvärgen i Twin Peaks ju!

Leeum Museum of Art i Itaewon, Seoul

Ja, och sen har vi åkt KTX, Koreas snabbtåg. 300 ryck i timmen va.

League of Legends All Stars från Shanghai, på inte bara en, utan två skärmar i vårt rum. Korea ägde så klart hela världen.

Efter att vi sett ovanstående bild av Banpo-bron på Internet ville vi verkligen kolla in den.
En gigantisk och färgglad fontän längs med hela bron liksom.

IRL, mja. Så vi gick därifrån, besvikna.

Bara för att upptäcka att vi också missade fyrverkerierna.

Seoul - Koreansk mat

Medan regnet öser ner över Seoul (idag regnade det så mycket att mitt paraply vibrerade) kan vi prata koreansk mat. Koreansk mat är svingott. För en köttätare som gillar att grilla (dvs hej alla svenskar) är det extra bra eftersom ett av Koreas paradnummer är bulgogi. Bulgogi är kött på en egen liten grill på bordet - inomhus. Alltså som upplagt för succé. Bulgogi betyder dessutom "eldkött", tro det eller ej. Minns ni förresten "gogi bägo"? Ingen bulgogi för mig med andra ord.

Kött på bordsgrillen. Den här bilden har jag snott från internet

Här grillar vi tofu istället för kött

På delad förstaplats som Koreas mest kända maträtt kommer bibimbap. Bibimbap är ris (bap betyder ris) och bibim betyder typ mix. En vanlig bibimbap serveras i metallskål. Koreanerna äter dessutom med metallpinnar som är platta nertill, vilket gör det hela extra svårt. Det sägs att det är anledning till varför koreanska plastikkirurger är så händiga. Det sägs också att anledningen till att Korea är det enda landet som envisas med att ha ätpinnar i stål är att en paranoid kejsare en gång i tiden ville att skålar, fat och pinnar skulle vara i silver. Varför? Jo för att silver reagerade på gift och ändrade färg. Slut på fakta.

Jesper visar upp sin exemplariska handfattning, dock utan metallskål. 

Bibimbap är gott med vad som verkligen är sjukt gott är dolsot bibimbap. Välj alltid dolsot bibimbap framför bibimbap. Samma koncept fast i het gjutjärnsgryta istället, som fräser när den kommer in. Grönsakerna är som vanligt fint sorterade men ens första uppdrag som bibimbapätare är att röra runt allt till en gegga. Om det gäller dolsot bibimbap är stalltipset att INTE röra runt riset närmast botten, utan snarare trycka upp det längs sidorna av skålen så att det grillas på lite extra och blir gött och knaprigt. Jag har nästan ätit en dolsot bibimbap om dan sen vi kom, är kanske inte riktigt lika entusiastisk nu, två månader senare men jag VET att det är gott.

Bibimbaps bättre hälft, dolsot bibimbap

Nästa rätt är samgyopsal. Förutom grillen med köttet (som vi pratade om nyss och som också ingår här) och en uppsjö av små skålar med dipsåser, picklade grönsaker och annat finskuret, finns det också en korg med stora salladsblad och typ löv (?). Det som grillas läggs i bladen tillsamman med lite gott och blandat från skålarna. Var och viker sina egna små paket och äter dem i ett stycke, att försöka göra det till två tuggor är bara problem.

Plasthandske för hygienens skull.

Gimbap är typ Koreas motsvarighet till sushi. Bör dock inte förväxlas med sushi eftersom riset smakar annorlunda (sesamolja/-frön och inte vinäger) och ej serveras med wasabi. En vanlig gimbap är en rulle av ris med omelett, crabstick, olika grönsaker och skinka (gogi bägo) i så allt blir färgglatt inuti, och sjögräs utanpå. Sjukt billigt, ganska snyggt och mycket smarrigt. Kan dock inte få den här bilden att ligga ner.

Gimbap - inte ens en tia för den här färgglada rackarn

Djiggä är en gryta som är god och väldigt kryddstark. Djiggä kommer in i ett litet gjutjärnskärl och kokar och bubblar när den serveras. De varianter vi provat innehåller musslor, grönsaker, ägg och tofu, den heter då sundubu djiggä eller dåndjang gjiggä. Ibland kan det sticka upp en tanig liten bläckfiskarm som dock lätt går att plocka bort.

Sundubu djiggä

När kommer kimchi undrar någon? Nu. Alltid. Kimchi är kål inlagd i lag gjord på typ vinäger och chilipeppar och serveras i princip till varje måltid. Ofta i sällskap av tamudjui som är inlagd sockerbeta (?), gul, fräsch, krispig och inte alls stark. Den här typen av smårätter som kallas bantchan ackompanjerar alla måltider oavsett om det är ett billigt hål-i-väggen-hak eller en finrestaurang. Andra varianter är böngroddar, bläckfisk, sallad eller kål, svamp, nötter etc. Det finns många sorter, enda likheten är att de ofta är inlagda eller marinerade. Soppa serveras också alltid och äts inte innan maten utan till maten. Om vi ändå är inne på hur saker och ting ska göras vid matbordet: (1) Riset äts med sked och inte med pinnar, även om det är frestande (2) Den yngsta vid bordet ska servera den äldsta med t ex vatten eller dryck, Korea och hierarkier alltså (3) Du som serverar vatten till någon annan, eller betalar, eller skakar hand - för att visa respekt, håll vänster hand på höger arm när du gör detta. Du som tar emot, använd båda händerna.

Kimchi (snodd bild igen)

Bantchan, alla smarriga sidorätter

Bantchan i mitten med kimchi i mittenmitten. Till höger sundubu djiggä. Ris nederst som ska rädda en från överhettning i munnen. Eftersom vi är rutti nu vet vi att tricket egentligen är att ge sig till tåls och låta soppan svalna.

På grund av att de envisas med att stoppa kött i sina dumplings, här kallat mandu har jag inte testat dem men Jesper kan intyga att de är riktigt goda. Kommer alltid med dipsås gjord på soja och sesamolja.

Det här var ju inte en jättebra bild på mandu men de ligger ångkokta i förgrunden.
Mitt emot sitter jag och äter tockbocki, se nedan.

Tockbocki är en slags snabbmat, serverad i röd sås gjord på chilipasta. I såsen simmar tock, en typ av degiga cylinderformade bitar gjorda av rismjöl. Däri finns också odeng som smakar som fiskbullar men ser ut som en bit kartong som legat för länge i vatten. Ett helt okej mellanmål men inte riktigt gott.

Vi har förutom det som redan nämnts ätit djånn-gol som är en gryta som tillagas över gasolplatta på bordet. I den mixas vanligtvis nudlar, chilipasta, tock, odeng och i regel kött. Även padjån har slunkit ner, en slags matpannkaka med lökstjälkar, sashimi (råa tunna fiskfiléer) för Jespers del och diverse olika nudelsoppor som serveras både kalla och varma som antingen går under namnet ramjån eller guksu. Alltså ingen av den här maten stavas ju så här konstigt, jag har bara skrivit dem som de låter.

Djånn-gol på väg att tillredas. Det där på toppen är inte jordgubbssylt (dock använder de ibland jordgubbsyoghurt i coleslaw, what?) utan någon slags stark sås/chilipasta. Tamudji i gult i mitten.

En bra grej är att alla små kiosker och snabbköp säljer såna här burkar med nudlar, inte så ovanligt. Men till skillnad
från i Sverige kan du fylla upp din lilla burk på en gång med varmt vatten från en sån här dispenser.

Eller göra som Jesper. Köpa frysta dumplings som micras och äts i butiken - utan extra kostnad.

Om det har blivit för mycket soju (den där billiga koreanska spriten) den ena dagen kan hädjanguk rekommenderas för dagen efter. Hädjanguk kallas också bakfyllesoppa och sägs vara bra för den typen av åkommor. Innehåller böngroddar, grönsaker, lite kött och serveras med ris.

Eftersom varken jag eller Jesper äter grisfötter kan jag inte skriva något om det, trots dess popularitet i Korea. Inte heller blir det något om hundkött, levande bläckfisk, silkeslarver, de otaliga ställena som serverar friterad kyckling eller exotiska varianter på fisk och skaldjur. Det här inlägget får istället avslutas med det godaste bakverket jag hittat och lite andra random bilder. Hottock köps i gatustånd och är en slags pannkaka som är fylld med socker, kanel, nötter och i bästa fall choklad.

Hottock

Koreanskt vin gjort på persimon. Här finns ost men överlag är det för
lite ost i Korea.

Mandu (egentligen kun mandu eftersom den är stekt) i bakgrunden och djiggä närmast

Helt vegetariskt! Rörorna på tallriken är gjorda på sojakött.

Måltiden avslutas med koreanskt te och små söta kakor

Små stiliga efterrätter gjorda på ekollonsgelé, koreansk te och en blöt handduk i bakgrunden

Ibland finns det fina tecknade bilder till menyerna

...men ofta ser det ut så här. Samtliga rätter och priser är listade på något som
ser ut som en lottokupong. Var och en får själv fylla i vad som önskas.
Vinst varje gång.

Så här kan det också ofta se ut. Rätterna skrivna vertikalt och priserna i rött. Mycket förvirrande till en början men nu är vi pros.

Åk till Korea och ät!!

Daecheon Beach - en spökstad i neon

Efter Mokpo tog vi tåget norrut. Eftersom vädret såg ut att bli soligt och varmt de kommande dagarna bestämde vi oss för testa strandlivet på Daecheon Beach.

Daecheon beach

Jag doppade fötterna, kallt först, helt okej efter 20 minuter.

Daecheon var egentligen mer en semesterort än en faktiskt stad. Alla byggnader hade neonljus och all verksamhet var till för turister, dvs enbart restauranger och hotell. Vi kom dit på lågsäsong (högsäsongen börjar i mitten av juli och sträcker sig över augusti) vilket innebar att stället i princip var öde. De enda som rörde sig var lokala koreaner som passade på att putsa och renovera sina hotell, eller halvhjärtat bedrev sin restaurangbusiness för ett fåtal gäster. För vår del innebar det här med lågsäsong mest fördelar. Vi slapp trängas på stranden, vi slapp den årliga lerfestivalen som på bilderna ser riktigt osoft ut och vi lyckades pruta ner priset på hotellrummet, som hade en fet utsikt över stranden, till en typ en femtedel av högsäsongspriset.

Vårt hotell är det vita vänstra i mitten

Det prissänkta hotellrummet

Bra utsikt. Synd bara att solen går ner bakom det där härliga tornet.

Baksidan med Daecheon var att det var svårt att få tag i mat som inte innehöll skaldjur/seafood. Här borta innebär skaldjur inte bara blåmusslor, nej allt som lever i havet är mat! Det vill säga vattendjur i olika former, färger och grad av tillagning. Levande bläckfiskar (minst fem olika arter), något som ser ut som gråa gigantiska maskar, ålar, ett tiotal olika djur med skal, räkor, krabbor och så fisk förstås. Allt förvaras fram till tillagning i små akvarier på utsidan av restaurangerna så vi gäster ska se hur färskt och gott det är.

Jag och Jesper kände inte riktigt så. Så under våra dagar i Daecheon åt vi pizza, pommes och glass, vilket är nice men inte tre gånger om dagen flera dagar i rad. En kväll käkade vi dock lite god tofu- och skaldjursgryta. På restaurangen trampade en liten pojke omkring på sin plasttraktor med en bläckfiskarm hängandes i munnen.

Pizza i paket och bärs på rummet

Suddig bild men bläckfiskarmen är i fokus.

Solnedgång i Daecheon

Jag passade på att bygga sandslott, det verkade de koreanska tanterna tycka var intressant! Synd bara att vi inte kunde prata med varandra, det är ju lätt att framstå som lite autistisk då. Här är bildserien:

Men FÖR I HELVETE?!