Seoul - Koreansk mat

Medan regnet öser ner över Seoul (idag regnade det så mycket att mitt paraply vibrerade) kan vi prata koreansk mat. Koreansk mat är svingott. För en köttätare som gillar att grilla (dvs hej alla svenskar) är det extra bra eftersom ett av Koreas paradnummer är bulgogi. Bulgogi är kött på en egen liten grill på bordet - inomhus. Alltså som upplagt för succé. Bulgogi betyder dessutom "eldkött", tro det eller ej. Minns ni förresten "gogi bägo"? Ingen bulgogi för mig med andra ord.

Kött på bordsgrillen. Den här bilden har jag snott från internet

Här grillar vi tofu istället för kött

På delad förstaplats som Koreas mest kända maträtt kommer bibimbap. Bibimbap är ris (bap betyder ris) och bibim betyder typ mix. En vanlig bibimbap serveras i metallskål. Koreanerna äter dessutom med metallpinnar som är platta nertill, vilket gör det hela extra svårt. Det sägs att det är anledning till varför koreanska plastikkirurger är så händiga. Det sägs också att anledningen till att Korea är det enda landet som envisas med att ha ätpinnar i stål är att en paranoid kejsare en gång i tiden ville att skålar, fat och pinnar skulle vara i silver. Varför? Jo för att silver reagerade på gift och ändrade färg. Slut på fakta.

Jesper visar upp sin exemplariska handfattning, dock utan metallskål. 

Bibimbap är gott med vad som verkligen är sjukt gott är dolsot bibimbap. Välj alltid dolsot bibimbap framför bibimbap. Samma koncept fast i het gjutjärnsgryta istället, som fräser när den kommer in. Grönsakerna är som vanligt fint sorterade men ens första uppdrag som bibimbapätare är att röra runt allt till en gegga. Om det gäller dolsot bibimbap är stalltipset att INTE röra runt riset närmast botten, utan snarare trycka upp det längs sidorna av skålen så att det grillas på lite extra och blir gött och knaprigt. Jag har nästan ätit en dolsot bibimbap om dan sen vi kom, är kanske inte riktigt lika entusiastisk nu, två månader senare men jag VET att det är gott.

Bibimbaps bättre hälft, dolsot bibimbap

Nästa rätt är samgyopsal. Förutom grillen med köttet (som vi pratade om nyss och som också ingår här) och en uppsjö av små skålar med dipsåser, picklade grönsaker och annat finskuret, finns det också en korg med stora salladsblad och typ löv (?). Det som grillas läggs i bladen tillsamman med lite gott och blandat från skålarna. Var och viker sina egna små paket och äter dem i ett stycke, att försöka göra det till två tuggor är bara problem.

Plasthandske för hygienens skull.

Gimbap är typ Koreas motsvarighet till sushi. Bör dock inte förväxlas med sushi eftersom riset smakar annorlunda (sesamolja/-frön och inte vinäger) och ej serveras med wasabi. En vanlig gimbap är en rulle av ris med omelett, crabstick, olika grönsaker och skinka (gogi bägo) i så allt blir färgglatt inuti, och sjögräs utanpå. Sjukt billigt, ganska snyggt och mycket smarrigt. Kan dock inte få den här bilden att ligga ner.

Gimbap - inte ens en tia för den här färgglada rackarn

Djiggä är en gryta som är god och väldigt kryddstark. Djiggä kommer in i ett litet gjutjärnskärl och kokar och bubblar när den serveras. De varianter vi provat innehåller musslor, grönsaker, ägg och tofu, den heter då sundubu djiggä eller dåndjang gjiggä. Ibland kan det sticka upp en tanig liten bläckfiskarm som dock lätt går att plocka bort.

Sundubu djiggä

När kommer kimchi undrar någon? Nu. Alltid. Kimchi är kål inlagd i lag gjord på typ vinäger och chilipeppar och serveras i princip till varje måltid. Ofta i sällskap av tamudjui som är inlagd sockerbeta (?), gul, fräsch, krispig och inte alls stark. Den här typen av smårätter som kallas bantchan ackompanjerar alla måltider oavsett om det är ett billigt hål-i-väggen-hak eller en finrestaurang. Andra varianter är böngroddar, bläckfisk, sallad eller kål, svamp, nötter etc. Det finns många sorter, enda likheten är att de ofta är inlagda eller marinerade. Soppa serveras också alltid och äts inte innan maten utan till maten. Om vi ändå är inne på hur saker och ting ska göras vid matbordet: (1) Riset äts med sked och inte med pinnar, även om det är frestande (2) Den yngsta vid bordet ska servera den äldsta med t ex vatten eller dryck, Korea och hierarkier alltså (3) Du som serverar vatten till någon annan, eller betalar, eller skakar hand - för att visa respekt, håll vänster hand på höger arm när du gör detta. Du som tar emot, använd båda händerna.

Kimchi (snodd bild igen)

Bantchan, alla smarriga sidorätter

Bantchan i mitten med kimchi i mittenmitten. Till höger sundubu djiggä. Ris nederst som ska rädda en från överhettning i munnen. Eftersom vi är rutti nu vet vi att tricket egentligen är att ge sig till tåls och låta soppan svalna.

På grund av att de envisas med att stoppa kött i sina dumplings, här kallat mandu har jag inte testat dem men Jesper kan intyga att de är riktigt goda. Kommer alltid med dipsås gjord på soja och sesamolja.

Det här var ju inte en jättebra bild på mandu men de ligger ångkokta i förgrunden.
Mitt emot sitter jag och äter tockbocki, se nedan.

Tockbocki är en slags snabbmat, serverad i röd sås gjord på chilipasta. I såsen simmar tock, en typ av degiga cylinderformade bitar gjorda av rismjöl. Däri finns också odeng som smakar som fiskbullar men ser ut som en bit kartong som legat för länge i vatten. Ett helt okej mellanmål men inte riktigt gott.

Vi har förutom det som redan nämnts ätit djånn-gol som är en gryta som tillagas över gasolplatta på bordet. I den mixas vanligtvis nudlar, chilipasta, tock, odeng och i regel kött. Även padjån har slunkit ner, en slags matpannkaka med lökstjälkar, sashimi (råa tunna fiskfiléer) för Jespers del och diverse olika nudelsoppor som serveras både kalla och varma som antingen går under namnet ramjån eller guksu. Alltså ingen av den här maten stavas ju så här konstigt, jag har bara skrivit dem som de låter.

Djånn-gol på väg att tillredas. Det där på toppen är inte jordgubbssylt (dock använder de ibland jordgubbsyoghurt i coleslaw, what?) utan någon slags stark sås/chilipasta. Tamudji i gult i mitten.

En bra grej är att alla små kiosker och snabbköp säljer såna här burkar med nudlar, inte så ovanligt. Men till skillnad
från i Sverige kan du fylla upp din lilla burk på en gång med varmt vatten från en sån här dispenser.

Eller göra som Jesper. Köpa frysta dumplings som micras och äts i butiken - utan extra kostnad.

Om det har blivit för mycket soju (den där billiga koreanska spriten) den ena dagen kan hädjanguk rekommenderas för dagen efter. Hädjanguk kallas också bakfyllesoppa och sägs vara bra för den typen av åkommor. Innehåller böngroddar, grönsaker, lite kött och serveras med ris.

Eftersom varken jag eller Jesper äter grisfötter kan jag inte skriva något om det, trots dess popularitet i Korea. Inte heller blir det något om hundkött, levande bläckfisk, silkeslarver, de otaliga ställena som serverar friterad kyckling eller exotiska varianter på fisk och skaldjur. Det här inlägget får istället avslutas med det godaste bakverket jag hittat och lite andra random bilder. Hottock köps i gatustånd och är en slags pannkaka som är fylld med socker, kanel, nötter och i bästa fall choklad.

Hottock

Koreanskt vin gjort på persimon. Här finns ost men överlag är det för
lite ost i Korea.

Mandu (egentligen kun mandu eftersom den är stekt) i bakgrunden och djiggä närmast

Helt vegetariskt! Rörorna på tallriken är gjorda på sojakött.

Måltiden avslutas med koreanskt te och små söta kakor

Små stiliga efterrätter gjorda på ekollonsgelé, koreansk te och en blöt handduk i bakgrunden

Ibland finns det fina tecknade bilder till menyerna

...men ofta ser det ut så här. Samtliga rätter och priser är listade på något som
ser ut som en lottokupong. Var och en får själv fylla i vad som önskas.
Vinst varje gång.

Så här kan det också ofta se ut. Rätterna skrivna vertikalt och priserna i rött. Mycket förvirrande till en början men nu är vi pros.

Åk till Korea och ät!!