Efter Mokpo tog vi tåget norrut. Eftersom vädret såg ut att bli soligt och varmt de kommande dagarna bestämde vi oss för testa strandlivet på Daecheon Beach.
Daecheon var egentligen mer en semesterort än en faktiskt stad. Alla byggnader hade neonljus och all verksamhet var till för turister, dvs enbart restauranger och hotell. Vi kom dit på lågsäsong (högsäsongen börjar i mitten av juli och sträcker sig över augusti) vilket innebar att stället i princip var öde. De enda som rörde sig var lokala koreaner som passade på att putsa och renovera sina hotell, eller halvhjärtat bedrev sin restaurangbusiness för ett fåtal gäster. För vår del innebar det här med lågsäsong mest fördelar. Vi slapp trängas på stranden, vi slapp den årliga lerfestivalen som på bilderna ser riktigt osoft ut och vi lyckades pruta ner priset på hotellrummet, som hade en fet utsikt över stranden, till en typ en femtedel av högsäsongspriset.
Baksidan med Daecheon var att det var svårt att få tag i mat som inte innehöll skaldjur/seafood. Här borta innebär skaldjur inte bara blåmusslor, nej allt som lever i havet är mat! Det vill säga vattendjur i olika former, färger och grad av tillagning. Levande bläckfiskar (minst fem olika arter), något som ser ut som gråa gigantiska maskar, ålar, ett tiotal olika djur med skal, räkor, krabbor och så fisk förstås. Allt förvaras fram till tillagning i små akvarier på utsidan av restaurangerna så vi gäster ska se hur färskt och gott det är.
Jag och Jesper kände inte riktigt så. Så under våra dagar i Daecheon åt vi pizza, pommes och glass, vilket är nice men inte tre gånger om dagen flera dagar i rad. En kväll käkade vi dock lite god tofu- och skaldjursgryta. På restaurangen trampade en liten pojke omkring på sin plasttraktor med en bläckfiskarm hängandes i munnen.
Jag passade på att bygga sandslott, det verkade de koreanska tanterna tycka var intressant! Synd bara att vi inte kunde prata med varandra, det är ju lätt att framstå som lite autistisk då. Här är bildserien:
 |
| Daecheon beach |
 |
| Jag doppade fötterna, kallt först, helt okej efter 20 minuter. |
Daecheon var egentligen mer en semesterort än en faktiskt stad. Alla byggnader hade neonljus och all verksamhet var till för turister, dvs enbart restauranger och hotell. Vi kom dit på lågsäsong (högsäsongen börjar i mitten av juli och sträcker sig över augusti) vilket innebar att stället i princip var öde. De enda som rörde sig var lokala koreaner som passade på att putsa och renovera sina hotell, eller halvhjärtat bedrev sin restaurangbusiness för ett fåtal gäster. För vår del innebar det här med lågsäsong mest fördelar. Vi slapp trängas på stranden, vi slapp den årliga lerfestivalen som på bilderna ser riktigt osoft ut och vi lyckades pruta ner priset på hotellrummet, som hade en fet utsikt över stranden, till en typ en femtedel av högsäsongspriset.
 |
| Vårt hotell är det vita vänstra i mitten |
 |
| Det prissänkta hotellrummet |
 |
| Bra utsikt. Synd bara att solen går ner bakom det där härliga tornet. |
Baksidan med Daecheon var att det var svårt att få tag i mat som inte innehöll skaldjur/seafood. Här borta innebär skaldjur inte bara blåmusslor, nej allt som lever i havet är mat! Det vill säga vattendjur i olika former, färger och grad av tillagning. Levande bläckfiskar (minst fem olika arter), något som ser ut som gråa gigantiska maskar, ålar, ett tiotal olika djur med skal, räkor, krabbor och så fisk förstås. Allt förvaras fram till tillagning i små akvarier på utsidan av restaurangerna så vi gäster ska se hur färskt och gott det är.
Jag och Jesper kände inte riktigt så. Så under våra dagar i Daecheon åt vi pizza, pommes och glass, vilket är nice men inte tre gånger om dagen flera dagar i rad. En kväll käkade vi dock lite god tofu- och skaldjursgryta. På restaurangen trampade en liten pojke omkring på sin plasttraktor med en bläckfiskarm hängandes i munnen.
 |
| Pizza i paket och bärs på rummet |
 |
| Suddig bild men bläckfiskarmen är i fokus. |
 |
| Solnedgång i Daecheon |
Jag passade på att bygga sandslott, det verkade de koreanska tanterna tycka var intressant! Synd bara att vi inte kunde prata med varandra, det är ju lätt att framstå som lite autistisk då. Här är bildserien:
 |
| Men FÖR I HELVETE?! |
Hej! Tolkningarna flödar av vad din sandskulptur betyder. Önskar jag var en av tanterna, fast jag skulle pratat svenska. Kommer du till sthlm snart igen?
SvaraRaderaJa, jag kommer snart! Jag hör av mig, så kan vi prata tolkningar.
Radera!!!!!!
SvaraRadera