Vi är nu i Puerto Princesa sedan ett par dagar tillbaka. Flygturen från Hong Kong med Air Asia var helt okej. "The cabin crew" såg dock ut som ett gäng ungdomar från klass 9B i jeans, stylade frisyrer och svarta pikétröjor med Air Asias logga på. Inte för att jag på något sätt föredrar snäva dräkter, knut och klackskor (det verkar helt värdelöst att jobba i), jag är bara ovan. Allt gick bra så när som på en del turbulens i samband med landningen i Clark då det kändes som att jag skulle spy. Från min dubbelvikta position bakom sätet såg jag en annan stackare som såg ut att vara i samma tillstånd som jag. Direkt efter landning sprang hon till flygplanstoaletten (två säten bakom mig, se nedan) hulkandes.
Jag har ju på senare år utvecklad en viss "respekt för" flygning, den mindre neurotiska varianten av skräck/rädsla. Jesper har berättat om tester där man liksom testkraschat flygplan för att undersöka säkerheten (tack Jesper?). Det visade sig då att störst chans för överlevnad inte handlar om hur nära nödutgångarna man är - utan hur långt bak i planet man sitter. Alltså obs, ta ett säte långt bak! vilket jag alltid gjort sedan dess, men inte längst bak för det är precis bredvid toan och det tycker jag inte det är värt. Tittar man noga på den laminerade säkerhetsinfon så framgår det faktiskt klart och tydligt att nosen går ner först, både på bilden av nödlandning i vatten och den av nödlandning i skogen.
De har även lagt till information om blodproppar. Bara som ett extra säkerhetsbeteende (jag hade så klart stödstrumpor på mig) gjorde jag därför några av övningarna på flygningen mellan Manila och Puerto Princesa. Men det var knappt att jag hann eftersom flighten inte var mer än 80 minuter och jag sov stora delar av tiden. Tidigare tog jag även två magnecyl innan flygning, det har en blodförtunnande effekt, men efter ytterligare ett missöde relaterat till näsblod har jag slutat med det sedan ett par år tillbaka.
Air Asia hade förresten ett längre reportage om kvinnliga piloter i sin kabintidning, de verkade styra och ställa och uppmanade fler kvinnor att anamma det här spännande yrket. Heja Air Asia! Men på tal om säkerhetsinfon så är det ju ALLTID en vit stackars karl som ska försöka få upp dörrarna till nödutgången (obs no need om du är i främre delen av planet) och självfallet en kvinna som håller hårt om ett litet barn eller sätter på ungen en syrgasmask. Förhoppningsvis är en könsswap eller bara en screen bean nästa modernisering efter pikétröjorna.
Vi hann få sol igår, kolla bilden!! Idag har det dock varit mulet. Imorgon ska det regna. Vi funderar på att röra oss söderöver i jakt på en ännu bättre strand lagom till helgen då förhoppningsvis solen skiner igen.
Jag har ju på senare år utvecklad en viss "respekt för" flygning, den mindre neurotiska varianten av skräck/rädsla. Jesper har berättat om tester där man liksom testkraschat flygplan för att undersöka säkerheten (tack Jesper?). Det visade sig då att störst chans för överlevnad inte handlar om hur nära nödutgångarna man är - utan hur långt bak i planet man sitter. Alltså obs, ta ett säte långt bak! vilket jag alltid gjort sedan dess, men inte längst bak för det är precis bredvid toan och det tycker jag inte det är värt. Tittar man noga på den laminerade säkerhetsinfon så framgår det faktiskt klart och tydligt att nosen går ner först, både på bilden av nödlandning i vatten och den av nödlandning i skogen.
De har även lagt till information om blodproppar. Bara som ett extra säkerhetsbeteende (jag hade så klart stödstrumpor på mig) gjorde jag därför några av övningarna på flygningen mellan Manila och Puerto Princesa. Men det var knappt att jag hann eftersom flighten inte var mer än 80 minuter och jag sov stora delar av tiden. Tidigare tog jag även två magnecyl innan flygning, det har en blodförtunnande effekt, men efter ytterligare ett missöde relaterat till näsblod har jag slutat med det sedan ett par år tillbaka.
Air Asia hade förresten ett längre reportage om kvinnliga piloter i sin kabintidning, de verkade styra och ställa och uppmanade fler kvinnor att anamma det här spännande yrket. Heja Air Asia! Men på tal om säkerhetsinfon så är det ju ALLTID en vit stackars karl som ska försöka få upp dörrarna till nödutgången (obs no need om du är i främre delen av planet) och självfallet en kvinna som håller hårt om ett litet barn eller sätter på ungen en syrgasmask. Förhoppningsvis är en könsswap eller bara en screen bean nästa modernisering efter pikétröjorna.
 |
| Måndag 13.30, dvs 06.30 svensk tid. Jag sa till Jesper i förbigående att det är skönt att inte ha ett jobb just nu. |
Tack för påminnelsen i bildkommentaren... Idag har det snöat här igen.
SvaraRaderaCyklade precis till posten i -2 och motvind från sidan. Och framifrån. Och lite underifrån. Och så snön till det. Nästan som för er då, med andra ord.
SvaraRaderaVad kul att du uppdaterar bloggen så flitigt som du gör, Helena. Ni verkar ha det bra. Det blir något extra när du droppar länkar till era boenden. Airbnb is the shit! Kom precis hem från en kort vistelse i Tyskland. Fick känna på det där med att inte jobba på några dagar och GUD vad skönt det är! Njut av resan och hoppas ni får lite sol nu! Trevlig dykning! Kramar Olleson
SvaraRaderaOlleson! Ja, airbnb äger! Härborta verkar ju många lägga upp sina hostels och inte bara sina hemmahos-grejer men det gör ju inget. Önskar dig sol med! KRAM.
Radera