Sista dagen i Puerto Princesa ägnade vi oss åt utöka våra turistvisa till 59 dagar, köpa godis och käka på La Tana Della Libellula. En sjukt bra italienare som vi varit på tre av fyra möjliga dagar här. De hade stängt i onsdags men då fick vi å andra sidan hemgjorda vårrullar hos Ad & Susan som också ägde.
Puerto Princesa, den största staden här på ön Palawan, ligger på en slags halvö och är centrerad kring huvudgatan Rizal Avenue där byggnaderna inte är högre än typ fyra våningar, många av skyltarna är handskrivna. Det främsta transportmedlet är tricycles, alltså fler tricycles än vanliga bilar = skönt. Vägarna är rätt slitna och de flesta sidogator består av packad jord. Handla kan man göra i någons shop, typ Jam's shop, där vi köpte öl på enlitersflaska första dagen. Ofta är det en liten tant bakom en stor gallerbur där hon hängt upp allt hon säljer, vilket främst verkar vara olika typer av godis och läsk.
Annars kan man dra till ett av de två varuhusen. Det ena heter NCCC, se nedan. Det andra är Robinsons Place som påminner mycket om en typisk amerikansk "mall" och verkar liksom vara lite alien för den här staden egentligen. Där finns en bio, en foodcourt, en spelhall där kidsen hänger och flera mer västerländska klädaffärer som vi inte sett här annars. På Robinsons Place köpte vi en duschskrapa på "Handyman" där en kvinnas jobb var att annonsera extrapris och hälsa på kunder genom en mikrofon. Alla affärer i Robinsons var överbemannade personalmässigt men helt underbemannade vad gäller kunder. Vill man inte gå på en mall kan man åka på utflykter och bland annat kolla in grottor och undervattensfloder i området, man kan också hoppa runt bland de olika öarna i Honda Bay. På grund av molnigt och regnigt väder har vi dock mest hållt oss runt stället vi bor på och tagit det lugnt.
I princip alla människor vi på något sätt haft kontakt med här har varit sjukt trevliga, de ler och vill hjälpa till och pratar dessutom bra engelska. De roligaste var nog de tre tjejerna som jobbade på immigrationskontoret, de verkade ha det sjukt SOFT på jobbet och snackade mest med varandra förutom när de hjälpte oss fylla i formulären. Vi fattade dock att de skrattade både åt Jesper, en stackars amerikan som var före oss i kön och åt mig när de trodde att jag glömt bort hur man pratade koreanska eftersom jag ju var född där.
Djuren vi sett hittills är förutom det otal hundar som driver runt på gatorna, två geckoödlor som slogs om en insekt, en kackerlacka på väggen mittemot vårt rum, alldeles för många myggor och en lite för stor spindel inne på vårt rum som (obs) hoppade när Jesper jagade den med sin toffel. Jag var som vanligt när det kommer till stora spindlar, till begränsad hjälp på grund av paralys.
Medan det regnade utanför passade jag på att läsa igenom Nanna Johanssons blogg på Nöjesguiden samtidigt som jag kliade på några av mina 30 myggbett, dvs skönt och kul på samma gång. Nu är det inte så många inlägg kvar att läsa men de kliade myggbetten är tyvärr kvar och minst lika många. Solen verkar dock vara på gång nu äntligen.
Hej då internet på ett tag!
Puerto Princesa, den största staden här på ön Palawan, ligger på en slags halvö och är centrerad kring huvudgatan Rizal Avenue där byggnaderna inte är högre än typ fyra våningar, många av skyltarna är handskrivna. Det främsta transportmedlet är tricycles, alltså fler tricycles än vanliga bilar = skönt. Vägarna är rätt slitna och de flesta sidogator består av packad jord. Handla kan man göra i någons shop, typ Jam's shop, där vi köpte öl på enlitersflaska första dagen. Ofta är det en liten tant bakom en stor gallerbur där hon hängt upp allt hon säljer, vilket främst verkar vara olika typer av godis och läsk.
Annars kan man dra till ett av de två varuhusen. Det ena heter NCCC, se nedan. Det andra är Robinsons Place som påminner mycket om en typisk amerikansk "mall" och verkar liksom vara lite alien för den här staden egentligen. Där finns en bio, en foodcourt, en spelhall där kidsen hänger och flera mer västerländska klädaffärer som vi inte sett här annars. På Robinsons Place köpte vi en duschskrapa på "Handyman" där en kvinnas jobb var att annonsera extrapris och hälsa på kunder genom en mikrofon. Alla affärer i Robinsons var överbemannade personalmässigt men helt underbemannade vad gäller kunder. Vill man inte gå på en mall kan man åka på utflykter och bland annat kolla in grottor och undervattensfloder i området, man kan också hoppa runt bland de olika öarna i Honda Bay. På grund av molnigt och regnigt väder har vi dock mest hållt oss runt stället vi bor på och tagit det lugnt.
I princip alla människor vi på något sätt haft kontakt med här har varit sjukt trevliga, de ler och vill hjälpa till och pratar dessutom bra engelska. De roligaste var nog de tre tjejerna som jobbade på immigrationskontoret, de verkade ha det sjukt SOFT på jobbet och snackade mest med varandra förutom när de hjälpte oss fylla i formulären. Vi fattade dock att de skrattade både åt Jesper, en stackars amerikan som var före oss i kön och åt mig när de trodde att jag glömt bort hur man pratade koreanska eftersom jag ju var född där.
 |
| Ej terrorist |
 |
| Det här är en tricycle. Det är inte vi som har tagit bilden, den googlade jag fram. Generellt är de vi åkt med inte riktigt så här glänsande rena och färglada. |
Imorgon drar vi som sagt västerut till det här gamla stället https://www.airbnb.com/rooms/727959. Vi ska se till att ta lite fler bilder än den här enda som vi har nu: En bild på Jesper och så mycket snask, läsk och bärs man får för en hunka på Puerto Princesas Ullared, varuhuset NCCC.
 |
| Det som heter "Cebu 88" på bilden är stora påsar torkad mango. |
Hej då internet på ett tag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar