Seoul - Folket i Bild

Vi lämnade egentligen Seoul i fredags, de sista fem dagarna bodde vi i området Myeong-dong på det här fina stället https://www.airbnb.com/rooms/959795. Nu är vi i staden Daegu men kolla på de här bilderna från Seoul först.

Mer körsbärsblommor och tuffa glasögon utan glas (!)
på väg upp till Seoul Tower

Jesper drog ihop ett gäng för en kul hoppbild!

Seoul tower

Körbärsträdsallé på väg upp mot Seoul Tower

Utsikt över Seoul och Han-floden

Vid foten av Seoul tower finns ett teddybjörnsmuseum (alltså!) som presenterar hela Koreas historia med hjälp av små nallar - bara i Korea. Allt från tempelbyggande...

...fram till populärkultur på 2000-talet och breakdancebjörnar som spinner

En kruka smält ost och nachos på mex-restaurangen Vatos i stadsdelen Itaewon där alla icke-koreaner i Seoul hänger

Vi fick muffins av James på iHouse Guesthouse, snällt!

Namndaemun market i Myeong-dong, fullt med folk och billiga (och i många fall rätt onödiga) grejer

Glass!

Fint folkakafé i Hongdae

Fin affär i Hongdae där jag köpte en elefanttröja

En robot gjord av hårddiskar

Cykelutflykt längs med Han-floden på gratis lånecyklar

En regnig dag var vi på Seoul Arts Center

Ewha Womens Universitys tuffa lokaler. Föreläsningssalarna ligger längs sidorna, under kullen

K-pot och K-pop

Stadsdelen Insadong med fina smågator, massor av konstgallerier och souvenirbutiker

Insadong

The moon bird

Giraffer och lyftkranar i Insadong

Utomhusvaruhuset Ssamziegel i Insadong har så här fina kartor över sina butiker

I en affär där allt var puttenuttigt

Som det här Hello Kitty-tangentbordet

Och de här matbitarna i plast som pluggas i telefonen i hörlurehålet

Seoul - mötet i förrgår

Vädret följer någon slags varannan-dag-regel här i Seoul. Idag regnade det, igår var det sol och i förrgår när jag gjorde mig i ordning för att åka till SWS kontor var det mulet och duggregn.

Jag var inte nervös kvällen innan och inte när jag vaknade. Jag tänkte att han kanske ändå inte skulle dyka upp. Jag hade lagt fram kläderna jag skulle ha på mig, klistrat in bilderna som pappa och mamma skickat i ett fotoalbum som jag köpt och rotat fram ljusstaken ur packningen. Det kändes som att det mesta var lugnt, det är svårt att vara väldigt nervös inför något som inte går att föreställa sig.

Klistrar. TV-skärmen speglas i mitt ansikte, jag såg inte sådär rödmosig ut.

På väg till Gangnam (där kontoret ligger) blev jag ganska stressad för det slog mig plötsligt att min biologiska pappa kunde vara vem som helst av de där farbröderna som satt mitt emot oss i tunnelbanevagnen. Sannolikheten ökade ju dessutom ju närmare vi kom. Jag kom på mig själv med att stirra ogenerat omkring mig och tänka saker som "jag orkar inte med om han ser så där härjad ut", eller så där gammal ut, eller så där liten ut, eller så där smutsig ut. Om Gangnam legat längre bort hade jag hunnit bli knäpp innan vi varit framme.

Jesper frågade om jag ville att han skulle vänta på ett café som låg nära eller en bit bort. Jag valde nära. Så vi åt bagels på ToPresso ett kvarter bort från SWS. När jag blir nervös börjar mina tänder klia och det gjorde de en kvart innan mötet skulle börja. Fem minuter senare (som kändes som fem sekunder) skulle jag behöva ställa mig upp och gå. När Jesper kramade om mig blev jag så gråtfärdig att jag var tvungen att bukandas och proppa fickorna fulla med servetter. Jag småsprang till SWS och hoppades att tiden skulle stanna på tio i elva, och inte bli elva, för då skulle mötet inte kunna börja och jag skulle gå tillbaka till Jesper och fortsätta dricka kaffe.

Samlad på utsidan

Det var tomt i rummet när jag kom. Mimi frågade om jag ville ha något. Vatten tack. Hon kom tillbaka med en pappmugg och en hel låda med näsdukar. Sen pratade hon lite om vädret och frågade hur det kändes. Sen sa hon bara "är du redo att möta din biologiska pappa?". Det kunde jag inte svara på för att jag var så upptagen med att försöka överleva. Det var ju dessutom en retorisk fråga eftersom det var lite väl sent att blåsa av nu. Ge mig några minuter bara, fick jag ur mig. Han var tydligen redan därute. Sen knackade det på dörren. Mimi öppnade den lite på glänt och smet ut. Jag fick en skymt av en man. Var det han? Det hann jag inte fundera på, för då öppnades dörren och båda kom in.

Han såg inte ut som någon av farbröderna i tunnelbanan. Han såg ut ganska mycket som jag, fast dubbelt så gammal och med kavaj istället för huvtröja med leopardmönster. Att han skulle vara mer solbränd än jag var en överraskning. Vi kramades och han tittade på mig och grät och sa förlåt, jag är så ledsen.

Mötet tog ungefär en och halv timma. Han berättade om sitt liv då och nu och jag berättade om mitt. Han sa att jag var väldigt lik min biologiska mamma, så lik att jag skulle känna igen henne om jag mötte henne på stan. Det tvivlar jag på eftersom jag trodde att var och varannan 40-80-årig man på tunnelbanan var han, men det sa jag inte. Jag gav honom fotoalbumet och ljuslyktan. Jag tyckte att han såg sorgsen ut även när han log. När det var dags för lunch hämtade jag Jesper på caféet. Planen var att om allt känts okej på mötet så skulle jag gå och hämta honom, om det känts konstigt och obekvämt så skulle ytterligare en faktor (Jesper) bli för mycket för mig och han skulle vara kvar där. Min biologiska pappa blev tårögd när han fick se vilken fin rågblond blåögd kille jag hade.

Efter lunchen skulle jag och Jesper följa med Mimi tillbaka till SWS för att besöka deras barnavdelning. Min biologiska pappa skulle ta bussen tillbaka till Pusan. Vi sa hejdå, lovade att vi skulle höra av oss när vi närmade oss sydkusten och sen gick vi. Han stod kvar på trottoaren och tittade länge efter oss.

Det tar tid att smälta ett sånt här möte. Ibland känns det inte som att det har hänt och ibland är jag mitt i det igen. På det stora hela känns det bra, även om det känns på många andra sätt också.

Efter mötet visade Mimi barnavdelningen för mig och Jesper och cirkeln var sluten (även om det sannolikt inte såg ut så här på 80-talet). Här bor bebisar i väntan på adoption.

Det här var rummet för nyfödda barn, yngre än en månad.

Tillbaka i rummet efter lunchen med Mimi som är så himla bra!

Seoul - PSY och parkhäng

Men först nyheter från Vestmanlands Läns Tidning, VLT, från förra onsdagen 10/4. Nu har det ju lugnat ner sig här på koreahalvön (aka ligger i mediaskugga efter bostonbomberna) men för de som minns nyhetssändningarna för en vecka sen så var tonen om det förestående kriget minst sagt uppskruvad - förutom i VLT.

LOL på bildtexten och LOL på halvsidesartikeln

Vi har också varit på konsert med artisten PSY, mer som betraktare av koreanska kulturfenomen än som ett hängivet fan, känner jag mig nödgad att tillägga. Hängivna fans led han inte brist på i alla fall, 45 000 extremt peppade koreaner fyllde upp Seoul World Cup Stadium och PSY bjöd på tre timmars musik (som alla kunde texterna till) och några gästartister, bland annat k-pop-stjärnorna 2NE1 och G-Dragon. Dessutom flög PSY i sele ett 20-tal meter ovanför publiken i cirka två låtar, gjorde parodi på Beyoncé och släppte musikvideon (inte helt otippat rätt ofräsch) till sin nya singel.

Samma kille som i VLT

Alla i publiken fick såna här glowsticks som en skulle skrika och vifta med när låtarna var slut. Vi var de enda som klappade i händerna men det slutade vi med.

Fullsatt och generöst med pyro

Den senaste tiden har vi annars ägnat åt lugna aktiviteter som att gå på National Museum (jag somnade = disrespect men stenåldern gjorde mig himla trött) och att hänga i parker. Temperaturerna har stigit en del vilket är skönt och körsbärsblomningen är bananas. Vi pysslar också med avslappnade hemmaaktiviteter som att titta på madmen och dricka öl, Jesper kollar på Game of Thrones och League-of-Legends-livesändningar medan jag lyssnar på Kakan i musikguiden (så sjukt bra), spelar ticket to ride och spekulerar i vad som kan hända till hösten. Det går inte att turista hela tiden.

Putsar skorna på väg in till National Museum

Pampig byggnad med Seoul Tower i bakgrunden, National Museum

På andra sidan den här 1km långa bron bor vi, i den huset i den röda ringen.

Inga moppar här

Bron leder över till en stor ö med parker längs med vattnet

Parken Yeouido

Och nu till körsbärsblomningen. De här bilderna är från Yunjungno i Seoul, en 5,7 kilometer lång körsbärsblomstunnel med 1400 träd. Som kungsan fast gånger hundra.

Seoul - Möte på SWS

Vi kom till mötet på Social Welfare Society (SWS), som hjälper till både med adoption och tjänster för adopterade, fyra minuter innan avsatt tid. Min socialsekreterare Mimi var mycket vänlig och lite timid men kompenserade med skjortknappar i form av guldfärgade dödskallar. Det gillade jag. Vi blev serverade kallt kaffe och jag fick ett inslaget paket med två porslinsfigurer i, varav den ena håller en groda på magen. Jag undrade varför men det visste hon inte riktigt.

I bokhyllan stod en dalahäst, foton på andra adopterade barn och det fanns flaggor från Sverige, Kanada, USA och Korea samt en massa böcker på olika språk och andra presenter som familjer och barn gett dem. Rummet var upplyst av starka lysrör och sofforna var lite slitna. Mimi berättade att de brukade hålla mötena mellan adopterade och deras biologiska föräldrar här på deras kontor. So far so good men jag kände en växande klump långt nere i halsen.

Vi pratade igenom min situation och Mimi sa att jag kunde välja en dag som jag och min biologiska pappa skulle ses. Han hade uppgett på telefon att han kunde komma upp till Seoul när som helst. Då blev jag stressad. Då ska vi se... en dag sa du... jaha... vilken dag skulle det kunna vara... en av de sju veckodagarna får det väl bli då... eller fem arbetsdagar är det ju ja... hmm... vilken som helst alltså... jaaa... det var svårt det här... Jag tittade på Jesper. Eftersom vi har boende här fram till nästa måndag borde det ju rimligtvis ske innan dess. Jaha... ja det blir väl någon gång nästa vecka då. Jag drog till med en dag och Mimi sa att det blir bra. Bra? Blir det bra? Klockan elva. Jaha, ja, okej och så var det bestämt och vid det laget hade min hjärna checkat ut och kvar var bara alla känslor. Hon sa att de biologiska föräldrarna vanligtvis säger "sorry sorry sorry a lot" och då var jag tvungen att börja gråta. Jag tittade mig omkring efter näsdukar men jag såg inga, "napkin please", Mimi gick ut för att hämta och jag undrade tyst varför man inte har näsdukar i ett rum som detta.

Mimi berättade sedan vidare att man oftast ses en eller två timmar och sen, om man vill, kan man äta lunch tillsammans. Hon sa också att man kan ta med sig foton från sin barndom. Jaha, äldre en fem år tillbaka med andra ord. Alla bilder jag har i datorn är från min berusade tid i Uppsala och från vår semester och spontant kände jag att det kan bli lite ensidigt i längden. När jag sa att jag har inte har några barndomsbilder med mig sa hon att det inte gör något, det går bra ändå. Hon var snäll Mimi. När vi lämnade kontoret kunde jag inte prata på fem timmar men det var skönt att äta mat och bli kramad av Jesper.

Hur som helst ska nu pappa och mamma lära sig hur en skanner fungerar och skicka kort hemifrån Sverige som jag kan ta med. Dessutom såg jag till att köpa klassiska Orreforsljustakar på Arlanda in-case-of-meeting-with-birth-parents som jag nu släpat med mig runt hela Filippinerna. Om jag inte får fatt i min biologiska mamma ska Mimi få den andra ljusstaken.

Jag kommer vara fruktansvärt nervös när det väl är dags och det är ju inte så lätt att förbereda sig heller. Jag försöker lugna mig själv med att helt redo kommer jag aldrig känna mig och att det nog inte blir bättre är så här, hur jag än försöker. Mimi tipsade mig också om att slappna av under mötet. Tack för tipset Mimi, det var bra. Ja hörni det här är ju spännande men också himla läskigt.

Vi avrundar det här inlägget med lite bilder och vi vill också säga att vi inte är oroade över situationen i Nordkorea. Här borta fortsätter sydkoreanernas liv som vanligt och då gör vi detsamma, dessutom har jag faktiskt viktigare saker att tänka på just nu.

Dolsot bibimbap och kimbap efter mötet på SWS

Och sen kaffe på ett fint bokcafé

I kön till League of Legends e-sportevent (när två lag spelar datorspel mot varandra på storskärm inför publik)

Vi fick biljetter! Jesper är så himla glad och bjuder på en klassisk koreapose

På väg in fick alla en post-it lapp där man skulle rösta på "most handsome player" tyvärr visste vi varken namnen på spelarna eller om de var handsome eller ej

Spelaren "Impact" i hero mode. Mycket HP, mana, kills osv.

Hittills bästa vintagebutiken Againuse i stadsdelen Hongdae

Här poserar jag i min nyinköpta jacka som inte bara är fin utan också håller mig varm när det blåser kallt från Sibirien

Jesper och en trave böcker

Så här snygg och storögd blir man om man opererar ansiktet hos Jewelry, reklam i t-banan

Jesper och täcket

Utflykt till MMCA, Museum of Modern and Contemporary Art

Samsung sponsrar

Skulpturparken utanför museet

Skulpturparken utanför museet

Fikapaus, livsstilen är bra