Kom och kul (come and fun): SEOUL Y'ALL

Efter en del resfeber och en försenad flight var det skönt att landa hemma hos Jaemu, Michelle och deras 4-åriga son i en lugn familjeförort https://sv.airbnb.com/rooms/195553. De tog väldigt väl hand om oss, pratade bra engelska, bjöd på middag, tipsade om sevärdheter, koreansk kultur och hävdade skrattande men bestämt att Kim Jong-Un bara bluffar. Tre dagar senare (igår) flyttade vi in i en av deras uthyrningslägenheter i centrala Seoul där vi nu ska bo i två veckor till att börja med https://sv.airbnb.com/rooms/571506.

Seoul är allt som Filippinerna inte var och på vissa sätt påminner mentaliteten här konstigt nog om hemma, men Seoul och de koreanska kidsen är så galet hippa att det nästan inte går att jämföra med Sverige. Språkförbistringen har inte orsakat några värre missförstånd, så länge jag har Jesper som mitt blonda alibi verkar de förstå att jag inte förstår. Jag har förvisso lärt mig läsa koreanska men det är fortfarande ett problem att jag inte vet vad det jag läser betyder. Hur som helst har vi lyckats köpa några riktigt fina secondhand-grejer, äta god mat och hitta hem varje dag.

Det känns ändå bra konstigt att vara här. Det är som att höra till men att ändå inte göra det. På torsdag ska vi på ett första möte med socialsekreteraren på adoptionsbyrån här i Seoul som jag har haft kontakt med hemifrån. Hon ska berätta hur (åter)träffar med biologiska föräldrar vanligtvis går till. Spännande tider väntar.

Kolla in CNN:s lista över Seoul för att få en känsla för det här stället http://travel.cnn.com/seoul/life/50-reasons-why-seoul-worlds-greatest-city-534720.