Seoul - Möte på SWS

Vi kom till mötet på Social Welfare Society (SWS), som hjälper till både med adoption och tjänster för adopterade, fyra minuter innan avsatt tid. Min socialsekreterare Mimi var mycket vänlig och lite timid men kompenserade med skjortknappar i form av guldfärgade dödskallar. Det gillade jag. Vi blev serverade kallt kaffe och jag fick ett inslaget paket med två porslinsfigurer i, varav den ena håller en groda på magen. Jag undrade varför men det visste hon inte riktigt.

I bokhyllan stod en dalahäst, foton på andra adopterade barn och det fanns flaggor från Sverige, Kanada, USA och Korea samt en massa böcker på olika språk och andra presenter som familjer och barn gett dem. Rummet var upplyst av starka lysrör och sofforna var lite slitna. Mimi berättade att de brukade hålla mötena mellan adopterade och deras biologiska föräldrar här på deras kontor. So far so good men jag kände en växande klump långt nere i halsen.

Vi pratade igenom min situation och Mimi sa att jag kunde välja en dag som jag och min biologiska pappa skulle ses. Han hade uppgett på telefon att han kunde komma upp till Seoul när som helst. Då blev jag stressad. Då ska vi se... en dag sa du... jaha... vilken dag skulle det kunna vara... en av de sju veckodagarna får det väl bli då... eller fem arbetsdagar är det ju ja... hmm... vilken som helst alltså... jaaa... det var svårt det här... Jag tittade på Jesper. Eftersom vi har boende här fram till nästa måndag borde det ju rimligtvis ske innan dess. Jaha... ja det blir väl någon gång nästa vecka då. Jag drog till med en dag och Mimi sa att det blir bra. Bra? Blir det bra? Klockan elva. Jaha, ja, okej och så var det bestämt och vid det laget hade min hjärna checkat ut och kvar var bara alla känslor. Hon sa att de biologiska föräldrarna vanligtvis säger "sorry sorry sorry a lot" och då var jag tvungen att börja gråta. Jag tittade mig omkring efter näsdukar men jag såg inga, "napkin please", Mimi gick ut för att hämta och jag undrade tyst varför man inte har näsdukar i ett rum som detta.

Mimi berättade sedan vidare att man oftast ses en eller två timmar och sen, om man vill, kan man äta lunch tillsammans. Hon sa också att man kan ta med sig foton från sin barndom. Jaha, äldre en fem år tillbaka med andra ord. Alla bilder jag har i datorn är från min berusade tid i Uppsala och från vår semester och spontant kände jag att det kan bli lite ensidigt i längden. När jag sa att jag har inte har några barndomsbilder med mig sa hon att det inte gör något, det går bra ändå. Hon var snäll Mimi. När vi lämnade kontoret kunde jag inte prata på fem timmar men det var skönt att äta mat och bli kramad av Jesper.

Hur som helst ska nu pappa och mamma lära sig hur en skanner fungerar och skicka kort hemifrån Sverige som jag kan ta med. Dessutom såg jag till att köpa klassiska Orreforsljustakar på Arlanda in-case-of-meeting-with-birth-parents som jag nu släpat med mig runt hela Filippinerna. Om jag inte får fatt i min biologiska mamma ska Mimi få den andra ljusstaken.

Jag kommer vara fruktansvärt nervös när det väl är dags och det är ju inte så lätt att förbereda sig heller. Jag försöker lugna mig själv med att helt redo kommer jag aldrig känna mig och att det nog inte blir bättre är så här, hur jag än försöker. Mimi tipsade mig också om att slappna av under mötet. Tack för tipset Mimi, det var bra. Ja hörni det här är ju spännande men också himla läskigt.

Vi avrundar det här inlägget med lite bilder och vi vill också säga att vi inte är oroade över situationen i Nordkorea. Här borta fortsätter sydkoreanernas liv som vanligt och då gör vi detsamma, dessutom har jag faktiskt viktigare saker att tänka på just nu.

Dolsot bibimbap och kimbap efter mötet på SWS

Och sen kaffe på ett fint bokcafé

I kön till League of Legends e-sportevent (när två lag spelar datorspel mot varandra på storskärm inför publik)

Vi fick biljetter! Jesper är så himla glad och bjuder på en klassisk koreapose

På väg in fick alla en post-it lapp där man skulle rösta på "most handsome player" tyvärr visste vi varken namnen på spelarna eller om de var handsome eller ej

Spelaren "Impact" i hero mode. Mycket HP, mana, kills osv.

Hittills bästa vintagebutiken Againuse i stadsdelen Hongdae

Här poserar jag i min nyinköpta jacka som inte bara är fin utan också håller mig varm när det blåser kallt från Sibirien

Jesper och en trave böcker

Så här snygg och storögd blir man om man opererar ansiktet hos Jewelry, reklam i t-banan

Jesper och täcket

Utflykt till MMCA, Museum of Modern and Contemporary Art

Samsung sponsrar

Skulpturparken utanför museet

Skulpturparken utanför museet

Fikapaus, livsstilen är bra