Seoul - Koreansk mat

Medan regnet öser ner över Seoul (idag regnade det så mycket att mitt paraply vibrerade) kan vi prata koreansk mat. Koreansk mat är svingott. För en köttätare som gillar att grilla (dvs hej alla svenskar) är det extra bra eftersom ett av Koreas paradnummer är bulgogi. Bulgogi är kött på en egen liten grill på bordet - inomhus. Alltså som upplagt för succé. Bulgogi betyder dessutom "eldkött", tro det eller ej. Minns ni förresten "gogi bägo"? Ingen bulgogi för mig med andra ord.

Kött på bordsgrillen. Den här bilden har jag snott från internet

Här grillar vi tofu istället för kött

På delad förstaplats som Koreas mest kända maträtt kommer bibimbap. Bibimbap är ris (bap betyder ris) och bibim betyder typ mix. En vanlig bibimbap serveras i metallskål. Koreanerna äter dessutom med metallpinnar som är platta nertill, vilket gör det hela extra svårt. Det sägs att det är anledning till varför koreanska plastikkirurger är så händiga. Det sägs också att anledningen till att Korea är det enda landet som envisas med att ha ätpinnar i stål är att en paranoid kejsare en gång i tiden ville att skålar, fat och pinnar skulle vara i silver. Varför? Jo för att silver reagerade på gift och ändrade färg. Slut på fakta.

Jesper visar upp sin exemplariska handfattning, dock utan metallskål. 

Bibimbap är gott med vad som verkligen är sjukt gott är dolsot bibimbap. Välj alltid dolsot bibimbap framför bibimbap. Samma koncept fast i het gjutjärnsgryta istället, som fräser när den kommer in. Grönsakerna är som vanligt fint sorterade men ens första uppdrag som bibimbapätare är att röra runt allt till en gegga. Om det gäller dolsot bibimbap är stalltipset att INTE röra runt riset närmast botten, utan snarare trycka upp det längs sidorna av skålen så att det grillas på lite extra och blir gött och knaprigt. Jag har nästan ätit en dolsot bibimbap om dan sen vi kom, är kanske inte riktigt lika entusiastisk nu, två månader senare men jag VET att det är gott.

Bibimbaps bättre hälft, dolsot bibimbap

Nästa rätt är samgyopsal. Förutom grillen med köttet (som vi pratade om nyss och som också ingår här) och en uppsjö av små skålar med dipsåser, picklade grönsaker och annat finskuret, finns det också en korg med stora salladsblad och typ löv (?). Det som grillas läggs i bladen tillsamman med lite gott och blandat från skålarna. Var och viker sina egna små paket och äter dem i ett stycke, att försöka göra det till två tuggor är bara problem.

Plasthandske för hygienens skull.

Gimbap är typ Koreas motsvarighet till sushi. Bör dock inte förväxlas med sushi eftersom riset smakar annorlunda (sesamolja/-frön och inte vinäger) och ej serveras med wasabi. En vanlig gimbap är en rulle av ris med omelett, crabstick, olika grönsaker och skinka (gogi bägo) i så allt blir färgglatt inuti, och sjögräs utanpå. Sjukt billigt, ganska snyggt och mycket smarrigt. Kan dock inte få den här bilden att ligga ner.

Gimbap - inte ens en tia för den här färgglada rackarn

Djiggä är en gryta som är god och väldigt kryddstark. Djiggä kommer in i ett litet gjutjärnskärl och kokar och bubblar när den serveras. De varianter vi provat innehåller musslor, grönsaker, ägg och tofu, den heter då sundubu djiggä eller dåndjang gjiggä. Ibland kan det sticka upp en tanig liten bläckfiskarm som dock lätt går att plocka bort.

Sundubu djiggä

När kommer kimchi undrar någon? Nu. Alltid. Kimchi är kål inlagd i lag gjord på typ vinäger och chilipeppar och serveras i princip till varje måltid. Ofta i sällskap av tamudjui som är inlagd sockerbeta (?), gul, fräsch, krispig och inte alls stark. Den här typen av smårätter som kallas bantchan ackompanjerar alla måltider oavsett om det är ett billigt hål-i-väggen-hak eller en finrestaurang. Andra varianter är böngroddar, bläckfisk, sallad eller kål, svamp, nötter etc. Det finns många sorter, enda likheten är att de ofta är inlagda eller marinerade. Soppa serveras också alltid och äts inte innan maten utan till maten. Om vi ändå är inne på hur saker och ting ska göras vid matbordet: (1) Riset äts med sked och inte med pinnar, även om det är frestande (2) Den yngsta vid bordet ska servera den äldsta med t ex vatten eller dryck, Korea och hierarkier alltså (3) Du som serverar vatten till någon annan, eller betalar, eller skakar hand - för att visa respekt, håll vänster hand på höger arm när du gör detta. Du som tar emot, använd båda händerna.

Kimchi (snodd bild igen)

Bantchan, alla smarriga sidorätter

Bantchan i mitten med kimchi i mittenmitten. Till höger sundubu djiggä. Ris nederst som ska rädda en från överhettning i munnen. Eftersom vi är rutti nu vet vi att tricket egentligen är att ge sig till tåls och låta soppan svalna.

På grund av att de envisas med att stoppa kött i sina dumplings, här kallat mandu har jag inte testat dem men Jesper kan intyga att de är riktigt goda. Kommer alltid med dipsås gjord på soja och sesamolja.

Det här var ju inte en jättebra bild på mandu men de ligger ångkokta i förgrunden.
Mitt emot sitter jag och äter tockbocki, se nedan.

Tockbocki är en slags snabbmat, serverad i röd sås gjord på chilipasta. I såsen simmar tock, en typ av degiga cylinderformade bitar gjorda av rismjöl. Däri finns också odeng som smakar som fiskbullar men ser ut som en bit kartong som legat för länge i vatten. Ett helt okej mellanmål men inte riktigt gott.

Vi har förutom det som redan nämnts ätit djånn-gol som är en gryta som tillagas över gasolplatta på bordet. I den mixas vanligtvis nudlar, chilipasta, tock, odeng och i regel kött. Även padjån har slunkit ner, en slags matpannkaka med lökstjälkar, sashimi (råa tunna fiskfiléer) för Jespers del och diverse olika nudelsoppor som serveras både kalla och varma som antingen går under namnet ramjån eller guksu. Alltså ingen av den här maten stavas ju så här konstigt, jag har bara skrivit dem som de låter.

Djånn-gol på väg att tillredas. Det där på toppen är inte jordgubbssylt (dock använder de ibland jordgubbsyoghurt i coleslaw, what?) utan någon slags stark sås/chilipasta. Tamudji i gult i mitten.

En bra grej är att alla små kiosker och snabbköp säljer såna här burkar med nudlar, inte så ovanligt. Men till skillnad
från i Sverige kan du fylla upp din lilla burk på en gång med varmt vatten från en sån här dispenser.

Eller göra som Jesper. Köpa frysta dumplings som micras och äts i butiken - utan extra kostnad.

Om det har blivit för mycket soju (den där billiga koreanska spriten) den ena dagen kan hädjanguk rekommenderas för dagen efter. Hädjanguk kallas också bakfyllesoppa och sägs vara bra för den typen av åkommor. Innehåller böngroddar, grönsaker, lite kött och serveras med ris.

Eftersom varken jag eller Jesper äter grisfötter kan jag inte skriva något om det, trots dess popularitet i Korea. Inte heller blir det något om hundkött, levande bläckfisk, silkeslarver, de otaliga ställena som serverar friterad kyckling eller exotiska varianter på fisk och skaldjur. Det här inlägget får istället avslutas med det godaste bakverket jag hittat och lite andra random bilder. Hottock köps i gatustånd och är en slags pannkaka som är fylld med socker, kanel, nötter och i bästa fall choklad.

Hottock

Koreanskt vin gjort på persimon. Här finns ost men överlag är det för
lite ost i Korea.

Mandu (egentligen kun mandu eftersom den är stekt) i bakgrunden och djiggä närmast

Helt vegetariskt! Rörorna på tallriken är gjorda på sojakött.

Måltiden avslutas med koreanskt te och små söta kakor

Små stiliga efterrätter gjorda på ekollonsgelé, koreansk te och en blöt handduk i bakgrunden

Ibland finns det fina tecknade bilder till menyerna

...men ofta ser det ut så här. Samtliga rätter och priser är listade på något som
ser ut som en lottokupong. Var och en får själv fylla i vad som önskas.
Vinst varje gång.

Så här kan det också ofta se ut. Rätterna skrivna vertikalt och priserna i rött. Mycket förvirrande till en början men nu är vi pros.

Åk till Korea och ät!!

Daecheon Beach - en spökstad i neon

Efter Mokpo tog vi tåget norrut. Eftersom vädret såg ut att bli soligt och varmt de kommande dagarna bestämde vi oss för testa strandlivet på Daecheon Beach.

Daecheon beach

Jag doppade fötterna, kallt först, helt okej efter 20 minuter.

Daecheon var egentligen mer en semesterort än en faktiskt stad. Alla byggnader hade neonljus och all verksamhet var till för turister, dvs enbart restauranger och hotell. Vi kom dit på lågsäsong (högsäsongen börjar i mitten av juli och sträcker sig över augusti) vilket innebar att stället i princip var öde. De enda som rörde sig var lokala koreaner som passade på att putsa och renovera sina hotell, eller halvhjärtat bedrev sin restaurangbusiness för ett fåtal gäster. För vår del innebar det här med lågsäsong mest fördelar. Vi slapp trängas på stranden, vi slapp den årliga lerfestivalen som på bilderna ser riktigt osoft ut och vi lyckades pruta ner priset på hotellrummet, som hade en fet utsikt över stranden, till en typ en femtedel av högsäsongspriset.

Vårt hotell är det vita vänstra i mitten

Det prissänkta hotellrummet

Bra utsikt. Synd bara att solen går ner bakom det där härliga tornet.

Baksidan med Daecheon var att det var svårt att få tag i mat som inte innehöll skaldjur/seafood. Här borta innebär skaldjur inte bara blåmusslor, nej allt som lever i havet är mat! Det vill säga vattendjur i olika former, färger och grad av tillagning. Levande bläckfiskar (minst fem olika arter), något som ser ut som gråa gigantiska maskar, ålar, ett tiotal olika djur med skal, räkor, krabbor och så fisk förstås. Allt förvaras fram till tillagning i små akvarier på utsidan av restaurangerna så vi gäster ska se hur färskt och gott det är.

Jag och Jesper kände inte riktigt så. Så under våra dagar i Daecheon åt vi pizza, pommes och glass, vilket är nice men inte tre gånger om dagen flera dagar i rad. En kväll käkade vi dock lite god tofu- och skaldjursgryta. På restaurangen trampade en liten pojke omkring på sin plasttraktor med en bläckfiskarm hängandes i munnen.

Pizza i paket och bärs på rummet

Suddig bild men bläckfiskarmen är i fokus.

Solnedgång i Daecheon

Jag passade på att bygga sandslott, det verkade de koreanska tanterna tycka var intressant! Synd bara att vi inte kunde prata med varandra, det är ju lätt att framstå som lite autistisk då. Här är bildserien:

Men FÖR I HELVETE?!

Mokpo - tre dagar räcker

För att se fler delar av Korea valde vi staden Mokpo som i vår guidebok beskrevs som "överraskande hip, vibrerande och ungdomlig".

Vi åkte från Pusan till Mokpo

När vi kom fram hällregnade det och för att vara en vibrerande ungdomsstad var det överraskande tyst och folktomt. Det enda som rörde sig var gatubelysningen, men i övrigt var Mokpo mer av en spökstad.

I nästan två timmars tid skannade vi, i regn och mörker, gatorna runt tågstationen i hopp om att hitta någonstans att bo innan vi hamnade på ett skabbigt gammalt hotell i några rätt skumma kvarter. Det är svårt att avgöra om det äckligaste var att det luktade inpyrd rök i hela rummet, om det var de gula fläckarna på väggarna, cigaretthålen på täcket, tapeterna med blomsterkransar från 80-talet eller skräpet som gästerna innan lämnat kvar. Jag vaknade flera gånger under natten, övertygad om att jag skulle dö smutsdöden om jag stannade kvar en sekund till. Klockan nio på morgonen (vilket är sjukt tidigt för vår del numera) packade vi ihop våra grejer och drog dem över halva stan där vi till slut kunde checka in på ett ställe med neonskylt, ren fasad och ett klistermärke på ytterdörren där det stod 18-årsgräns.

Vi har läst en hel del om Koreas love motels som verkligen finns överallt i alla städer. Med stor sannolikhet används de här ställena till prostitution och annat äckligt. Dock fungerar de också (och förhoppningsvis främst) som tillfälliga rum och sängar för koreas ungdomar som inte flyttar hemifrån förrän de har gift sig. Och medan de dejtar den de slutligen ska gifta sig med behöver de någonstans att hänga och "lära känna varandra". Love motels kan också vara ett bra alternativ för turister som inte vill betala fullt pris för ett vanligt hotell. I regel är de här ställena rätt rena, fräscha och de tillhandahåller allt som behövs för en eller några timmars umgänge med sin date - datorer, storbildstv, morgonrockar, kondomer, hårgele, lite läsk, tofflor och lampor i olika färger. De riktigt bra ställena har även spelkonsoller och jacuzzis. Vårt ställe körde mer en standardstil men var rent och fräscht och hade ett gigantiskt badrum. Dock lämnade ljudisoleringen till de närliggande rummen något att önska.

Det regnade i ytterligare en dag och vi gjorde en utflykt till en stadsdel utanför Mokpo dit tydligen all civilisation flyttat, vilket förklarade den trötta stämningen runt tågstationen. Dock vet jag inte om det var så överraskande ungdomligt, vibrerande och hippt. Eller jo, om en med det menar sliskiga nattklubbar och barer - men ungdomen är väl mer än så (eller har jag blivit gammal)? Dag tre åkte vi till grönt-te-plantagerna i Boseong och fick sol - vackert (jag har antagligen blivit gammal)! Men sen kände vi att det räckte gott och väl med Mokpo. När vi sett ljusshowerna och gatubelysningarna två gånger fanns det inte mycket mer att göra. Vi satte oss därför på ett tåg norrut med sikte på strandliv eftersom väderprognosen är god de kommande dagarna.

Passar på att testa gräddbaguetten med konserverad frukt! Dock visade det sig att det vita inte var grädde utan nån
slags sliskig maränggegga. Precis som på budapestbakelsen i Sverige innehöll den för lite konserverad frukt.

Kafe i Mokpo med både inne- och uteservering.

Jesper och jag delar på ett litet bås med kuddar och golvvärme, korean style. Lätt att slumra till då.

Mokpo marknadsför sig som Ljusstaden. Här med Mokpos Dansande Sjöfontän. 

Ändå lite lamt nu när vi sett världens största i Pusan

Ljusstaden Mokpo

Mera ljus i Mokpo

Smakfullt! I Mokpo.

Påbörjar utflykten till grönt-te-plantagen med grönt-te-glass. Det erbjöds även grönt-te-smoothie,
grönt-te-latte, grönt-te-bibimbap och grönt te.

Grönt är skönt! Teplantagen Daehan Dawon utanför Boseong

En pojkvän tar kort på sin poserande flickvän vid teplantagen. I bakgrunden två koreaner.

Uppe på en av teodlingens toppar, svettigt. Jesper har tagit på sig matchande t-shirt!

Jesper i grönt-te-sluttningen

Korea är inte bara skyskrapor och modern teknik. Här Boseong (staden vid plantagen) som i alla fall är
lite mysigt, till skillnad från våra kvarter i Mokpo.

Nästan som i Filippinerna!

Modern kyrka med neonkors, Boseong.

Försommarkväll! Innan bussen tillbaka till Mokpo.

Hej då Boseong och Mokpo